allting värker

hela kroppen. Allt från fötter till nacke men framförallt rygg/bäcken. Stressen just nu över allt som inte är färdigt och hur långsamt jag rör mig är inget kul. Egentligen kanske stress är fel ord. Frustration är mer tydligt. Det är nu mindre än två veckor tills min store son tar studenten och ändå är det så mycket ofärdiga saker. Halvmålat garage ( framsidan) vindskivor som skall bytas. Nya fina fönster på plats men inga lister på insidan och ingen plåt på utsidan. Ett ofärdigt uterum som jag visserligen fått ett muntligt löfte om att det skall vara klart på tisdag. En dörr som vi beställt som har stora märken och repor på insidan vilket genererade en reklamation som kommer att innebära ännu en försening.

Inge bra.

Så det passar inget vidare att kroppen värker mer än den brukar och fötterna krånglar värre än värst. Ännu sämre passar det att jag i veckan skall jobba långa dagar när jag helst hade velat vara hemma och fixa.

Idag var det bara att kämpa genom smärtan och fixa det som fixas kan. jag har planterat om några växter, målat trä och tegel i uterummet och varit på sonens avslutningsexamination med försvarets ungdom.

och vips så var helgen slut.

full fart mot nästa.

en dag av vila

Inte riktigt självvald egentligen. Men ack så välbehövlig iallafall. Måndag och det har varit en riktig måndag, på alla sätt och vis, med krångel och tidstjuveri. Men ännu mera vilodag pga att vädret inte alls bjöd på något trevligt. När jag kom hem och det inte hade gjorts någonting alls mer på bygget och det blåste allt för mkt för att kunna stå ute och måla då gav jag upp. Fasiken vad allt tar tid. Knappa två veckor till studenten och jag har inget färdigt uterum 🙁

Istället har jag roat mig med att leta bilder till sonens studentplakat. Nu tror jag mig ha hittat den rätta bilden dock. Den som visar hans fina glada pliriga sätt. Underbara unge. Som bonus fick jag gå igenom helt ljuvliga bilder från en av de bästa tiderna i mitt liv. När barnen var små. Jag älskade det, levde drömmen, både som jag minns det och som jag beskrev det då.

Inte konstigt att jag saknar den tiden.

smashed potatoes

hittade följande recept via en länk på facebook och är jättenyfiken på detta. Det låter onekligen smaskens. länk –> här

12 småa potatisar
3 tsk olivolja
2 vitlöksklyfta
salt
lite fetaost

GÖR SÅ HÄR
1. Koka potatisen så det är genomkokt, välj gärna potatisar som är lika stora. Om du inte har det så kan du dela en större potatis i två delar sen när du ska mosa dem.
2. Sätt ugnen på 225 grader grill.
3. Mosa den lite lätt med en gaffel, se till att de håller ihop så mosa inte rakt igenom, strö över salt. Blanda ihop olivolja och pressad vitlök, pensla på potatisen. Smula lite fetaost ovanpå potatisen.
4. Grädda högt upp i ugnen i ca 12 min.
5. Klart att servera som tillbehör till annat gott 

helt klart något att prova framöver. Låter rätt likt de västerbottenostgratinerade potatisskivorna som jag brukar älska. Är det det minsta likt så blir det toppen.

kort tid kvar

det går fort.

Allt för fort. Det är nu mindre än tre veckor till studenten och de tär massvis med ofärdigt. Uterummet skall ha isolering, panel på insidan och ytterdörren skall upp. När det är klart skall allt också målas. Allt brunt trä inne i uterummet skall bli vitt. Allt tegel skall målas och det skall dit en plåt uppe vid balkongen. Därefter skall odlingsrännan fyllas med sand/stenmjöl och prydnadssten. Det blir ingen mer odling i den nu efter renoveringen. Vill gärna hålla det fräscht och inte riskera mer fukt som orsakade de tidigare problemen.

Idag var vi och köpte silikatfärg till tegelväggen i uterummet. Blir det bra så kommer vi måla hela huset med denna. Allt gult blir vitt. Jag började med en av väggarna där ute. Borstade av den ordentligt. Tittade över fogar och tegelstenar vilka såg bra ut allihopa. Därefter så målade jag dem med den vita silikatfärgen. Det krävs en viss ansträngning för att jobba in färgen i sten och fogar, men det blir så bra. Så annorlunda. Precis så som jag önskat, hoppats och trott. Utöver silikatfärgen så införskaffades även färg till träfasaden. Mest är det garaget som behöver målas om. Detta pga de brädor som vi nu bytt ut. Valet föll på en mörkt grå nyans och det såg helt okej ut när den kom upp på de brädorna som vi bytt ut på garaget.

Loppan hjälpte sedan till att sopa av, tvätta med målartvätt och skölja av en del av fasaden som skall målas och maken tvättade av den hemska garageporten för att sedan se om han kunde spraymåla den i en mindre hemsk färg. Lätt onämnbart ljusbrun färg tilltalar ingen förutom på 70 talet. Så fort träet nu torkat på garaget och det är tillräckligt bra väder ute så skall jag måla resterande del av garaget. Blir det som jag tänkt mig så blir det till att köpa mer färg snarast möjligt och måla på inför studentfirandet.

Ibland försöker jag stanna upp i tankarna som bara skenar iväg och stressar över allt som jag vill ha färdigt. VI skall inte ha någon stor baluns hemma. VI firar på det sättet som sonen vill. Bara de närmaste. Så egentligen borde det inte vara en sådan stress att få färdigt. Men jag vill så gärna känna att jag har ett färdigt hem där och då. Att jag inte skäms för allt som inte hunnit blir klart eller går runt och stör mig på småsaker. Ingen kommer att bry sig mer om det än jag själv så jag vet att jag borde stressa ned. Och jag lovar att jag försöker.

härliga lördag

Idag blev det inte alls gjort någonting av det som hade behövt göras. Inte för att vi inte ville utan för att ibland måste man stanna upp en stund och göra något annat. Idag var det terminsavslutning på jiujitsuklubben och de bjöd på träning, grillning och Lisebergsresa. Så barnen fick stiga upp lite tidigare än vad de var vana vid en lördag. Åka till klubben och träna i två timmar för att sedan bli bjudna på hamburgare och bussresa till Göteborg. Klubben stod även för inträdet.

Storebror stannade hemma eftersom han behöver plugga. Mycket att göra och förbereda nu inför studenten om tre veckor. Egentligen borde vi väl alla stanna hemma och förbereda men det är också viktigt med kvalitetstiden tillsammans. Och det fick vi en hel del av idag. God mat, vinster på chokladhjulen och magpirrande åkturer. Precis vad som behövs.

En härlig dag helt enkelt. Fint väder fram till sextiden då det började bli riktigt molnigt och kallt. Helt klart en dag värd att ta vara på i minnesbanken.

panel på plats ute

ute på väggen på uterummet helt enkelt.

ÄNTLIGEN. Som jag har väntat och längtat. Vänta är inte riktigt min starka sida och även om mitt tålamod har testats, frestats och blivit bättre med åren så är tanken på att sonens student närmar sig med stormsteg inte riktigt det underverk för min självbehärskning som jag skulle önska.

Igår satte vi dit de sista skjutfönsterna. Detta efter att min farbror kommit tillbaka med det trasiga fönstret ( numera helt igen) från glasmästaren. Jag cyklade även en sväng till Santex för at byta ut några delar som blivit fel och vipps så var de sista fyra dörrarna på plats. Det blir så bra. Sådan otrolig skillnad mot tidigare. Ljusare, renare, vitare och för att inte tala om fräschare. Det ser helt annorlunda ut även om det är samma design, samma vinklar, dimensioner och samma skjutpartier. Nu gäller det bara att hålla det så här. Att se till att endast de sakerna som skall vara där ute kommer ut där ute. Direkt. Ingen förvaring mer än möjligtvis cyklar vintertid. Men sommartid skall det alltid glittra och vara redo för att äta, vila och njuta av sommartiden. så det så.

Nu är det bara dax för att måla, grundat är det redan, och därefter isolering och panel på insidan. Lite småfix men så vips är vi redo att flytta in.

Eller flytta ut kanske en skulle säga 😉

mer ont

igen.

Efter en lite bättre period med både bäcken och fötter så smyger det sakta på igen. Molande värken i bäckenet när jag sitter eller ligger, den smärtan som söker mig när jag reser mig från stolen eller lättar ifrån cykelsadeln.

Det gör mig så trött och less. Räcker det inte med att denna cykelolycka har tagit 1 och ett halvt år från mig i effektivitet och livsglädje. Skall det liksom aldrig få bli bra och stanna så. Sista dagarna har fötterna varit HEMSKA. Svider, bränner, iskyla och smärta som ibland känns som om den tar allt mitt tålamod och skall göra mig tokig. Jag har tappat räkningen på alla läkarbesök, sjukgymnastbesök och kiropraktor besök. En hel förmögenhet har det kostat mig och ändå är jag näst intill tillbaka på ruta ett.

Jag hanterar det bättre. Kanske mest för att jag är van och jag inte längre orkar att bara ligga på soffan och gnälla. Jag bara måste få göra något som gör mig glad. Som att vara ute i trädgården Och sakta sakta sakta får se hur det händer någonting under mina händer. Även om jag vet att jag får sedan lida för det på kvällen och natten. So be it.

Någon gång så kanske det vänder.

äntligen

första natten för säsongen som dörren fick vara öppen över natten.

Som jag har längtat. Det är något väldigt speciellt med den känslan av att få lämna fönstret öppet, eller dörren för den delen. Det är då insikten kommer. Insikten av vad som är på gång. Att våren övergår i sommar.

jag har längtat. Längtat efter ljudet av fågelkvitter när jag vaknar tidigt på morgonen. Ljudet av vinden som leker i trädgrenarna, lätt regnsmatter mot ruta och altantak. Ljuden av våren utanför. Äntligen är den tiden här igen. Så jag skall njuta av varje dag som jag kan vakna med ett öppet fönster eller altandörr.

när tiden äntligen är här

mehhh

snart har det gått 18 månader sedan min cykelolycka. Ni vet där jag blev påkörd av en annan cyklist, åkte av cykeln och slog i bäckenet så illa att jag inte kunde varken sitta, stå gå eller ligga ned på väldigt lång tid och nu medicinerar dagligen. jag vill inte ens räkna ihop hur mkt pengar som jag har lagt på kiropraktorbesök. Alla på ortopeddoktorns order dessutom. Svindyrt.

Numera så tar jag Saroten 30 mg dagligen för att få bukt med värsta nervsmärtan och kunna sova. Det fungerar så där. Men nu sover jag iallafall 6 nätter av sju och inte som innan när det näst intill var tvärtom. Fulldos panodil och Ipren eller naproxen och TENS vid behov. Har kunnat fungera bättre efter detta. Men samtidigt har det varit väldigt upp och ned. Just nu börjar det gå åt fel håll igen efter att ha varit hanterbart under en period. Jag provade på att gå o lägga mig utan fulldos paracetamol och Ipren igår och idag har varit rent vidrigt. Det gör ont att sitta och när jag reser mig upp från stolen så söker det mig som sjutton. Gör liksom ont i svansen som jag brukar säga. SÅ idag vågar jag inte göra om den missen igen. Orkar inte med en sådan omgång till. Tänk att ett och ett halvt års senare kan det fortfarande söka mig så otroligt mycket.

dax för en ny anmälan till AFA.

Men först. Sova. jag ser fram emot att det är helg snart. Helg, och förhoppningsvis lite mer gjort på renoveringen.

denna väntan bliver svår

En månad sedan vi rev uterummet. Räcker det?

Visst har det hänt saker men inte riktigt i den takten som önskat. Det har gjutits ett nytt hörn, jag har målat alla limträbalkar, målat alla metallstolpar som såg rätt risiga ut. Men därefter har det inte hänt så mycket.

Förutom igår. Då väcktes hoppet att det skulle hända saker, men det restes tre stoppar och fästes den stora limträbalken ovanpå. Allt säkrades fast och sedan hände det inget mer den dagen. Med bara 6 veckor till studenten så går det för sakta. Det stressar mig inte. ÄNNU. Men det är inte speciellt långt därifrån. Nu hoppas jag att resten av bygget kan gå fort så att jag kan göra färdigt andra saker och slippa alla saker från uterummet som står typ överallt. Jag har även köpt jord och fyllt på ute i backen. 7 säckar så långt men det kan behövas ett gäng säckar till och så bestämma vad som skall planteras. Vågar dock inte plantera innan uterummet , eller iallafall stommen, är klart. Jag är dock inget alls bra på att vänta.

Vill helst vara klar igår.

Idag tappade jag sugen lite granna. Fyra dagar i sträck har jag varit ute så mycket det går för att gräva upp rötter, syrener, rotskott och ta upp maskrosor. Gräsmattan ser prickig ut av alla hålen efter maskrosor. Jag har flyttat runt jord som grävts ut på framsidan ned i backen för att kunna plantera rhododendron där nere. Så det kanske inte är så konstigt att jag på dag fem tappar sugen. Hoppas att den kommer snabbt tillbaka.