spetskålsgratäng

då har jag provat. Efter att nu ha ätit low carb nu i flera veckor och inspirationen att göra saker med broccoli och blomkål tryter lite så tänkte jag att dete var dax att prova att göra gratäng på spetskål till kvällens ryggbiff. Och visst var det smaskigt.

Följande ingredienser användes

Spetskål – vet inte hur mycket, en stekpanna full med fint strimlad spetskål som steks i smör och pressad vitlök, red av med grädde, crème fraiche och Philadelphia ost. Ned i en form, strö över riven ost och in i ugnen på 200 grader i 20 minuter.

Mycket gott och krämigt. Uppskattades av de 2 av tre barn som vågade sig på att prova. Jag som trodde jag skulle få matlåda. Istället åt barnen friskt.

Vilket såklart också är jätteroligt.

99 år

Idag kära morfar skulle du fyllt 99 år om du fortfarande levt. Sedan 2009 när du somnade in har vi saknat dig. Det finns inte ord för hur mycket. För 13 år sedan gick du vidare till andra sidan bara dagar innan din 86års dag och lämnade oss i oändlig sorg och saknad. Idag har sorgen bleknat så där som den gör rent naturligt md åren som går och ene känsla av tacksamhet har infunnit sig.

tacksamhet över att du fanns. Att just du föddes och att vi fick ha dig i vårt liv. Att ha dig på hejaklacksbänken har fyllt mig med kärlek för en hel livstid. Precis så som jag önskar att jag kan göra för mina barn och barnbarn den tiden de kommer.

Tack älskade morfar Åke. För allt du gjort och allt du var. Tack livet för att just du föddes och för att jag fick ha förmånen att vara din. Ditt första barnbarn. Tack för att jag fick finnas där för dig när livet närmade sig sitt slut. Som du fanns för mig i livets början. Nästa år på din hundraårs dag skall vi fira med Sarah Bernard från regnbågen. Den du alltid hade och kanske lite vetebröd fast jag tyckte det var astrist som barn.

Önskar jag hade fått ha dig lite till men har full respekt för att du var färdig.

Älskar dig från soluppgång till solnedgång. Genom allt. Alltid.

det går inte fort nog

mitten av mars alldeles strax. Även om det gått fort så går det inte riktigt fort nog. Himlen är klarblå de flesta dagar men kylan är här. Rutorna behöver fortsatt skrapas på bilen på morgonen. Marken är stenhård och ingenting är riktigt redo för allt det där som jag vill göra.

Ingenting är redo för plantering, det är för kallt och hårt i marken för att lägga sten. Det går inte att gräva och är för kallt för att bygga. Det är bara att vänta tålmodigt. Tålamod är just nu min livsläxa. Att inte bara ha tålamod med att vänta in våren för trädgårdsarbete utan att tålmodigt vänta på att bli frisk och stark igen. Det tar tid. Jag bidar min tid både kroppsligt, själsligt och med min trädgårdslängtan. Tills dess att tiden är redo så får jag planera och fixa. Göra inköpslistor, mäta, räkna och se till att allt är hemma tills när det är dax. Och längta. Jag längtar till att vara där. När livsandarna vaknar i takt med våren.

men jag vet ju att man skall vara försiktig med vad man önskar sig. För vips så är det över och vi är åter på väg mot vinter. Njut medans tid är av det som är här och nu. Längta gärna men se till att vara här och nu. På väg mot vår.

ett kylskåp

Jag vill ha det sa han och kastade sig i bilen och åkte iväg. Detta endast 30 minuter efter att han visade annonsen på ett kylskåp som skulle passa perfekt i baren. Endast 700 pix och inte så långt borta. Mycket bättre än det coca cola kylskåp som han hittade hos en lokal elkedja och endast kostade 28.000.

Så jag sa ja. Att det sedan bara är februari och att kylskåpet kommer att få stå typ i källaren och vara i vägen fram till typ juni kan vara ett billigt pris.

Vartenda liten grej som känns som om den är påväg att bli färdigställd tilltalar mig. Vi har levt så länge med halvfärdiga saker och det kommer vara så skönt att ta tag i det ena PhD projektet efter det andra (Project Half Done). Idag är himlen blå. Så där lovande blå som den är när det vänt. Tyvärr är det allt för kallt för att kunna riktigt njuta av det så det får bli längtan efter att komma längre in i våren som jag njuter av idag från fönstret.

och av att snart ha ett kylskåp till baren hemma som inte har kostat 28.000 balubas.

🙂

slutet av februari

och jag har tagit mig tid till att uppdatera planerna för året med hus och trädgårdsplanering. Det finns mycket att göra och det allra mesta handlar om att göra klart. Måla grund, sista brädorna på garaget, bastu mm. Vissa saker får vara prioriterade. Garaget är en av dem. Detta pga att en del av brädorna är i så dåligt skick att de måste bytas.

Det svåra annars med februari är att det är fortfarande för kallt för att påbörja speciellt mycket utomhus och det är ofta då som jag vill komma ut som mest. vill känna livsandarna vakna och glädjen över att se trädgården vakna pånyttfödd. Aldrig längtar man så mycket som just i februari.

Jag ser fram emot att få baren klar också. Att plantera lavendelhäcken. Se hur det som jag har planterat i backen ned börjar växa. Jag undrar vad som har tagit sig och vad som inte har gjort det. Tulpanlökarna jag satte ned i höstas. Kommer någon av dem upp? Många frågor. Mycket längtan.

Jag hoppas att min ork och muskelkraft kommer med samma styrka som våren. Att bygga tillbaka alla muskler som gick förlorade i kräksjukan. Hitta balansen som är påverkad efter en vecka i säng. Jag längtar. Märker redan skillnad och får nu träna mig på att ha tålamod att förstå att det går sakta sakta.

Med våren kommer livsandarna och muskelkraften.

Det säger vi. Det låter bra.

tio år sedan

Det var i februari 2012. Jag minns att det var så fruktansvärt kallt både ute och inne när vi var och tittade på huset för första gången. Sett från gatan till var det inte jättemycket att hurra över och ned i trädgården gick vi inte. Men jag minns känslan när jag stod där i köket och tittade ut över trädgården. Den lilla vildvuxna “skogen” bakom huset och ängarna man kunde ana bakom. Känslan av frihet.

Att titta ut över ägorna från sitt köksfönster och både gilla känslan och det man ser. Det var nog där jag fastnade. För jag minns inte så mycket annat. Mer än att golvet i källaren var så kallt att det gjorde ont i fötterna. golvklinker i iskalla vintern. Kylan gjorde ont upp i knäna. Där och då visste jag att här ville jag bo. Att det var hemma på lyckorna.

Det dröjde till sommaren innan vi flyttade in, närmare bestämt juli, och det har varit hemma från första stund. Trädgården har jag lärt mig att älska. Den hade så mycket hemligheter i början. Efter att vi skalade av lager efter lager så fanns där blommor och buskar och möjligheter. Sedan har den förändrats hur mycket som helst på dessa tio åren. Jag har ändrat och ändrat och ändrat om igen. Trädgården fortsätter att ge.

Jag vet inte om de som byggde huset en gång på 70talet skulle känna igen sig så värst med tanke på att vi både ändrat färgen på fasaden och bytt fönsterna. Allt det gula och bruna är utbytt mot vitt grått och svart. Det gula teglet är vitt. det bruna träet är mörkgrått/svart och de bruna träfönsterna är numera vita.

Inomhus hade de vi köpte av målat tak och väggar vita. Nu tio år senare har jag nog tapetserat över mer eller mindre varenda vägg en eller två gånger. Utsikten är fantastisk efter att de smala fönsterna är utbytta mot större.

Det är rätt härligt när man tänker tillbaka och ser hur mycket som vi faktiskt har gjort med huset. Inte bara det som är kvar att göra.

hemma på lyckorna

långvarig sjuka

det började i slutet av januari.jag trodde först att det var en vanlig kräksjuka. Den tog allt jag hade i form av kraft och energi.tappade all röst, kunde inte prata på flera veckor. Tappade 9 kilo i vikt. sjukskrivning, läkarbesök och allt

Nu är jag sjukskriven och försöker återhämta mig. Det är en ganska så jobbig tur att var ensam med sina tankar. Det hinner gå så många av dem i huvudet. tanken på oom det är något fel på mig. hjärnskada? depression? Blodpropp. det känns som om något måste vara fel.

Jag tänker på barnen och på jobbet. Vad som kommer att hända.

Och de älskade ungarna. hur skaall de påverkas.

ska jag finnas med hela deras liv som jag lovaat och önskar? Jag vill ju inget hellre. Någon gång kommer jag att ihåg hur jag sa till Adrian att jag skall ffylla dig med så mycket kärlek så att det känner för mer än ett helt liv. Jag kommers aldrig att sluta kämpa. för dem.

det är ändå öätt att bli orolig och fundersam. Proverna är normala. eller ja nästan. inte så mycket konstigt. jag behöver mer salt. Det tar tid Bara svårt tt förstå hur lång tid de kommer ta.

Förutom allt som är så känner jag mig extremt trött. segt,orolig. Håller alla tummar för bättring. Vill väldigt gärna bara må bra igen. Ett vanligt liv. Med familjen. Fixa i trädgården. Jobba. Leva.

jomen tjohejsan

så var det helg igen. Jag blundade visst nyss och vaknade åter upp denna fredagskväll efter ännu en arbetssvecka. Denna en hel sådan. Ingen sjukfrånvaro och ingen karantän eller väntan på provsvar. TGIF som vi säger på jobbet.

Så efter en fredagskebab i magen, sallad för mig, rulle och tallrik till familjen, firar vi helg.

Känns skönt. Undrar vad denna helg har att bjuda på.

Veckan har varit dramatisk, inte den bästa men så är det med livet. Ibland är det bara att finnas och acceptera.

trettondagen

Sista lediga dagen innan det liksom börjar om. Innan det är slut på alla lediga dagar och veckorna återigen blir femdagars. Känns väl så där. Men det som jag på riktigt ser fram emot är det faktum att vi nu går mot vår.

Jag längtar mig blå. Vill ut i trädgården och fixa. Årets planer för trädgården är många även om de inte är så stora som tidigare år. 2019 kom poolen, 2020 pooltaket. I år vill jag att vi förutom att färdigställa det som påbörjats att vi skall utöka trädäcket med en plats för grill och matlagning. Och en trappa ned. Stora planer och liten plånbok går kanske inte så himla bra ihop men vi gör ett försök.

Een annan sak som jag önskar bli av i år är attt använda de grejer som jag har sparat i trädgården. Trä och sten är himla tråkigt när det bara ligger i en hög och trädgården blir inget snygg. Jag hoppas att mer ideer och inspiration skall komma nu under tiden vi väntar på våren. Pinterest är en bra källa till inspiration.

i väntan på provsvar

så jobbar jag hemma. Det verkar vara så att halva världen behöver testa sig för Corona just nu. Den nya varianten är mer smittsam än någon tidigare och belastningen på testning och sjukvård är hög. Det märks även på mitt jobb.

Det känns bra att kunna arbeta hemifrån när jag inte får vara på arbetet. Att kunna avlasta kollegorna och finnas som någon att fråga när det behövs. Samtidigt är det inte någon jättefördel att sitta hemma med en liiiten dator i soffan som en ostbåge.

Jag hoppas innerligt att denna pandemi skall lägga sig ned och dö snart. Att få leva lite mer som det var innan. även om det kanske är så att vi måste vänja oss vid ett nytt vanligt och normalt.

Under tiden och väntan är det bara att jobba på.