närmar sig slutet

av denna renoveringen. Både skönt och konstigt. När jag stod uppe på målarställningen idag och målade det som är kvar av garaget stannade jag upp en stund och tittade ut över trädgården. Den är fin. Kanske inte riktigt så som den ser ut nu. Så ofärdig liksom.

Men jag ser den med helt andra ögon. Ser vad den kan komma att bli.

Utan ogräset som fått växa sig högt på sina ställen nu när vi istället prioriterat huset. Utan gropen som en dag skall husera en pool men nu mest bara ser slarvig ut, ojämna kanter och ogräs växandes på botten och sidorna. Utan den stora högen med jord som grävts upp ur tidigare nämnda grop.

Jag ser häcken som vi skall försöka att plantera tillsammans med grannarna i höst. Som kommer att fint rama in trädgården. Iallafall på den sidan. Jag ser trädäcket som ligger runt poolen och ger liv åt den delen av trädgården med en lavendelhäck framför ut mot gräset. Jag ser odlingsdelen, fylld av bärbuskar och fruktträd, pallkragar och stensättning runt om. Kanske har även lusthuset försvunnit. På sikt ser jag ett orangeri istället för både lusthus och växthus. Ett i en vinkel. både för odling och för att sitta i ljumma sommarkvällar. Att umgås i. Jag ser backen ned från framsidan och ned i trädgården. Fylld med prunkande växter i alla de storlekar och färger.

Jag kan se det framför mig när jag blundar. Även om ingen annan än jag ser detta just nu. Jag längtar efter att sätta i gång. Även om min kropp inte alls håller med. Idag kunde jag inte ens böja mig ned för att ta upp en näve ogräs innan rygg och bäcken protesterade så att jag nästan började lipa. Men jag hoppas på bättring. Även om det på 1.5 år fortfarande är av och till lika illa. Men jag måste tro.

En liten bit i taget.

Leave a Reply