det började i soffan

älskade nya fönster

jag satt i soffan och tittade ut genom mina nya fönster. Fantastisk utsikt. Jag kan liksom inte se mig mätt på den. Så lycklig över att vi äntligen tog oss tid och råd att byta fönsterna. Sedan gick jag av någon anledning in i köket. Där och då slog det mig helt plötsligt. Med det där typiska pirret i magen som kommer när en längtar efter någonting. Jag stod och tittade ut genom köksfönsterna. De som fortfarande är de gamla och original fönsterna.

Samma känsla som jag hade i februari 2012 när vi för första gången var och tittade på huset. Känslan av att stå där vid den långa köksbänken titta ut genom fönsterna. För att där och då inse att här skulle vi bo. Att utsikten från köksfönsterna var helt breathtaking. Allt det vackra där utanför skulle bli mitt/vårt. Det var en magisk känsla.

En liknande känsla slog mig nyss. Snart så tittar jag ut genom de nya fönsterna. Med en helt ny utsikt trots att den är helt den samma. Men det är stor skillnad att titta ut genom smala, smutsiga, gamla och mörka fönster med väldigt mycket mörkt trä runt om och två smala fönster i varje karm. Eller att titta ut genom nya vita fönster med en enda ruta i varje karm.

Där och då var det lätt att drömma sig bort. Det känns så nära nu. Bara ett gäng veckor tills de nya fönsterna kommer och då, ja då blir det så väldigt annorlunda. Härligt. En helt annan utsikt. Lika vacker men mycket mycket synligare. Bara den tanken inspirerar mig att göra iordning i köket!

Leave a Reply