tappad kraft

Idag var solen framme. För ett tag var himlen blå och luften klar. Löften om en kommande vår låg i luften och jag hoppade i ute kläderna och begav mig ut. Lite upptäcksfärd bland fallna träd på ängen utanför. Hösten och vinterns stormar och kraftansamlingar har vält bland annat det döda trädet som varit i vägen för utsikten från ute rummet. Andra trästammar och grenar ligger lite huller om buller . Stubbar, kvistar och mullvadshögar om vart annat.

Det var ändå skönt att ge sig ut. Jag flyttade några pallar och fick äntligen sätta spaden i jorden igen. Efter förra årets grävförbud kan ingenting hindra mig nu. Nu är tiden kommen att ordna trädgården. Ingenting kan stoppa mig. Utom jag själv verkar det som. För en sak som var klarare än klarast när jag försökte göra de där sakerna som jag är van vid och brukar göra lätt som en plätt så hade jag varken kraft eller ork.
Att flytta en pall var helt plötsligt hur tungt som helst och jag har ingen uthållighet alls. Lite deppigt faktiskt. Jag är van vid att vara stark och uthållig. Seg liksom. Men nu var det ingen kraft alls. Musklerna i armarna nästan skakade av ansträngningen efter andra pallen. Bläää för det.

Så nu blir det att jobba upp styrkan och kraften igen. Tid får det ta. Men det är dax nu. Poolen skall bli klar. På ett eller ett annat sätt. Jag skall gräva lite till innan vi skall låna hem lilla grävskopan. Sen är bara frågan om vi skall ha en linerpool eller en gjuten pool. Jag hoppas ju på det senaste men budgeten är väl inte riktigt i topp för det. Well, det är bara februari så det blir ett senare dilemma. Nu är fokus på att bli stark igen. Maken var orolig att jag skulle få mer ont av grävandet men så här flera timmar senare är jag helt opåverkad av det. Skönt. Det räcker bra med allt annat ont.

Men glad är jag. Både för vårkänslan och för känslan av spaden i jorden.

nu börjar det om.

Leave a Reply