en fika hos Lizzie

DSC_0978

I den lilla byn som jag är uppväxt i finns det ett litet cafe som är inhyst i en gammal lada. Lizzies cafe heter det. Det startades för många många år sedan av en redan då äldre kvinna som ville följa sin dröm. Cafet kom att bli en av min morfars och morbrorsfavoritplatser. Många många gånger har vi varit där och ätit våfflor eller fikat och suttit ute under de stora lummiga ekarna. Många gånger var morfar och morbror här och fikade på den tiden de fortfarande levde och var pigga. Lizzies är numera inte bara synonymt med barndom och byn jag kommer ifrån utan det är synonymt med morfar som jag älskar så högt.

Både min morbrors och min morfars begravningskaffe hölls på Lizzies cafe och därför är det numera lite vemodigt att besöka. Men tiden går och det är viktigt att återerövra platser och minnen så att de inte får ett känslomässigt övertag över oss. Sorgen och saknaden efter morfar får inte ligga som en tung filt över det cafe som han älskade att besöka. Idag ville mamma och pappa bjuda på våfflor på Lizzies cafe. Med bara två barn hemma med spring i benen och ett redan på förhand utmätt tålamod ihop med ett ruskigt regnväder  är det inte helt upplagt för att sitta ute men även inomhus finns den ombonade känslan

DSC_0986

Vi vuxna ville ha våfflor men barnen spanade in kakfaten och ville så klart hellre ha dessa.

DSC_0987

Utanför finns hästhagar, katter och kaninburar blandat med leksaker. Perfekt när man är liten och har spring i benen.

DSC_0982 DSC_0981

Leave a Reply