tredje dagen gillt?

Eller NEJ. Nu får det vara bra. Idag är nämligen tredje dagen där jag känner att nä, skall det vara så här så vill jag inte vara med längre. Fötterna känns som om de håller på och brinner upp. Att bara ställa sig på dem dvs stå upp gör så himla ont. Bäckenet har bråkat med mig så att jag har fått ha på mig TENS apparaten mer än hälften av dagen. Inget hjälper. Jag vilar, masserar, andas i fyrkant och försöker tänka på annat. Helt stört omöjligt.

Sedan ett par dagar är jag uppe i fulldos av gabapentinet vilket är den medicin som jag nu har provat in. Två tabletter tre gånger dagligen är doktorns ordination. Men jag tycker inte det hjälper. Jag sover bättre än utan den men smärtmässigt. Nä, detta kan inte vara okej.

Samtidigt är jag trött på medlidande. På de nära blickarna när folk tittar på mig och tycker synd om mig. Åh stackare. Vad jobbigt det måste vara.

Ja som f-n. När medicinen inte fungerar som den skall.

Jag vaknar upp och känner mig ledsen. Ställer mig på ett par fötter som inte vill vara med.

Med både Saroten och Cymbalta har jag fått mycket bättre smärtlindring betydligt tidigare i processen vilket gör mig orolig att detta inte skall fungera heller. Jag har inga biverkningar på Gabapentinet vilket kändes för bra för att vara sant. Men om den inte hjälper överhuvudtaget så kan den vara hur biverkningsfri som helst.

Imorgon är sista dagen innan jag börjar jobba igen efter fyra veckors semester som inte känns som semester det allra minsta. Sjuka, gallproblem, orkeslöshet, sömnproblem, smärta, medicininställning. Inget direkt som blivit som jag tänkt. Lika bra att komma tillbaka till jobbet. Att gå hemma med detta gör mig galen.

Och titta inte på mig så där….

Leave a Reply