att se dagen vakna

det finns nog ingenting positivt överhuvudtaget med att inte kunna sova. Jag är en sådan person som har haft sömnproblem i hela mitt liv. Kommer ihåg som barn hur jag kunde ligga och vrida och vända mig och somnade aldrig i tid. Men då var det största problemet att somna. Sedan olyckan är det inte längre det som är mitt stora problem. Jo det händer fortfarande att jag har svårt att somna och de nättena är hemska men det som är vanligast numera är att jag vaknar allt för tidigt och kan inte somna om. Som idag. Halv fyra känns helt orimligt tidigt att vakna.

Inte ont någonstans, inte allt för stickiga fötter, inga mardrömmar. Nä ingenting som egentligen kan vara skäl till att inte somna om. Men ändå. Så jag ligger där i sängen. Lyssnar på makens blandade andetag och snarkningar. Snurrar runt. Inget är bekvämt men heller inte obekvämt. Blundar. Andas i fyrkant. Autogen träning. Lyssnar på meditationsmusik. Nada. Sömnen vill inte återinfinna sig.

Så vad göra? Jag väljer ofta att gå upp. Idag tänkte jag att det skull vara fint att ligga på soffan och se dagen vakna. Hur solen går upp. Det brukar vara vackert att se på genom det stora ljusa fönsterpartiet.

Men inte idag.

Varför då. Jo ösregn såklart. Himlen är grå och trött och regnet bara kommer och går i varierande hastighet.

Ridå.

Jaja, då får jag väl titta på TV och gå igenom gamla recept istället.

Leave a Reply