priset jag betalar

Suck.

Varför är det alltid så. Eller ja kanske inte alltid men väldigt ofta. Priset för en dag med ork och aktivitet får snällt betalas dagen efter. Idag är en sådan dag. Fötterna bråkar med mig. bränner, sticker och värker. Tålamodet prövas till bristningsgränsen. Så idag har det inte varit många knop utan snarare mycket soffhäng. Inte alls vad jag vill eller önskar men ibland måste man bara accepterna. Jag har haft så satans ont i fötterna att minsta lilla promenad runt rummet gör näst intill för ont att utföra. Är det så här som livet skall vara?

Jag ärr snart uppe i den dos som jag är tänkt att ha på Gabapentinet. Bara en tabletts höjning kvar mitt på dagen och sedan är jag uppe i 2 tabletter tre gånger om dagen. Jag håller tummarna för mera magi för just nu, även om det hjälper och inte ger mig så otrevliga biverkningar så räcker den inte riktigt för nervsmärtan i fötterna vilken ändå är den jobbigaste just nu.

priset jag betalar för att vara mindre aktiv än vad jag önskar.

Leave a Reply