tillbaka till världen

tack o lov.

Sista 10 dagarna i livet har nästan känts som om de försvunnit i någon slags dimma. Jag har mått så himla dåligt både av att vara utan medicin men också av feber och gallkänningar. Mycket frustrerande för en person som egentligen aldrig vill vara stilla. Så att få medicin igår och få sova en natt var ovärderligt.

Mindre trevligt var gårdagens upptäckt att bli sedd som en person med kronisk smärta, där det inte finns så himla mycket mer att göra, jag vet att jag har en kronisk smärta som varat nu allt för längre, sedan olyckan november 2017. Men att pga det bli sedd som en person MED kronisk smärta var inte riktigt vad jag mentalt var med på utan känner mig egentligen mer som en person med smärta då och då. Ibland är då inte så farligt och ibland är DÅ förskräckligt. Medlidandet i läkarens ögon och texten “för kronisk smärta”. Jag har aldrig riktigt sett det så.

Det knäckte mig en liten stund där igår. Det och det faktum att jag blev så yr efter ett par timmar att jag faktiskt ramlade ihop där och då på vardagsrumsgolvet och fick ha hjälp av man och dotter att ens resa mig upp.

Inte riktigt så här min plan för åren mellan 40-50 , var det inte här man skulle ha det rätt gött?

Iallafall, tacksamt tillbaka till världen idag. Nu skall bara orken och förmågan att äta tränas upp igen. Tills dess leker jag nyttig genom att rensa lådor och högar som kan göras sittande 🙂

hejaheja

så kan jag iallafall fortsätta känna mig lite effektiv 🙂

Leave a Reply