mitt vuxna barn

idag är det den 4 december. Dagen innan du fyller 19 år. Tiden har gått så fort. Vart har dessa 19 år tagit vägen. Mitt lilla barn, så liten och varm i min famn, illrött skinn och mörkt hår. Min lilla pojke med glitter i ögonen och funderingar om stort och smått. Vart tog du vägen och hur blev du så här stor och vuxen

Detta sista året har det hänt massor precis som sig bör. Du har tagit studenten, blivit mer självständig, sökt och fått sommarjobb. Jobbat hela sommaren utan en enda timmes frånvaro. Läst diin första kurs på högskolan och jobbat extra på timmar. Jag är så otroligt stolt över dig.

DU har gått från en liten pojke till att bli en vuxen man. I somras när vi åkte på husvagns semester ville du inte följa med. Att jobba var viktigare och dessutom var det för varmt i Kroatien. Sådant gillar du inte direkt. Istället fixade du att vara hemma själv i tre veckor. Gick upp på morgonen, ordnade med matlåda när det behövdes och såg efter huset. Allt gick galant, precis som förväntat.

Nitton år. Det är en lång tid. Men att få se dig växa och utvecklas är fantastiskt. Jag älskar varje stund och vill inte vara utan en enda av dem.

Ser så mycket fram emot alla kommande år med dig.

Min älskade unge

din mamma

längtan till vår

Jag kan inte låta bli att tänka på de sista stroferna i en låt som Uggla skrev för länge sedan. “varför längtar du så – när det går så fort ändå”.

Och visst är det så. Tjoff så var denna hösten över. Det går snabbare och snabbare för varje år som går. Idag föll den första snön för säsongen. Det är lika magiskt varje gång samtidigt som det markerar början på vinstersäsongen. På söndag går vi in i december.

Första advent.

Sedan är det inte många veckor kvar till julafton. Jag håller på och omvandlar gamla juldukar till presentpåsar. Dukar som aldrig använts. För att slippa slöseriet med julklappspapper och tejp som sedan bara slängts.

När jul och nyår sedan passerats och januari har anlänt så känner jag bara starkare och starkare längtan efter våren. Det känns liksom som om den skulle komma direkt efter nyår och bara vara där. Tålamodet att vänta tre fyra månader till på att våren skall anlända är minimalt. Samtidigt som jag vet hur fort det går. Tiden springer iväg. Säsongerna avlöser varandra och vad vore vi utan dem. Många jag känner pratar om att de skulle önska att de alltid bodde i ett varmare klimat. Själv känner jag starkt att var årstid har sin charm. Att jag också drivs av längtan. Att faktiskt få stanna upp och fundera över och längta efter det som komma skall.

Som nu. Jag känner en stark längtan efter våren. Efter att få färdigställa framsidan med all sten som måste bäras upp från trädgården. Det kommer att bli många varv innan det är färdigt. Efter poolen som kommer i mars eller april. Förhoppningsvis i början av april snarare än mars. Jag längtar efter att få forma trädgården efter poolen. Plantera nya äppelträd och gräva upp fler stubbar och rötter. En hemmester med fokus på att färdigställa. Jag längtar efter vädret som gör det möjligt at måla klart. Både grunden. teglet och panelen som fortfarande är brun och skall bli svartgrå.

Jag längtar efter spirande löv och fågelkvitter. Öppna fönster och färgsprakande solnedgångar. Att dagen skall vara längre än nu. Det duger kraft, ork och musten ur mig att cykla till jobbet i ottan när det är kolsvart ute och inte ens den kortaste arbetsdagen jag har ser jag solen när jag cyklar hem för det redan har blivit mörkt.

För min del kan det gärna få vända nu.

Och till dess dammsuger jag Pinterest på all inspiration som finns.

de första flingorna

idag började det snöa. Lite under nollan och snö som singlar ned mot marken. Maken skickade bilder från vägen till Växjö, där är det alltid kallare och mer snö. Men även skillnad bara på kullen vi bor på och centrum där jag jobbar. Det är alltid kallare hemma än inne i stan.

Det är något speciellt med den första snön. En magisk känsla.

Tyvärr var det inte speciellt mycket snö kvar när jag begav mig hemåt. Snön föll och smälte nästan med en gång.

Vi har redan laddat för första advent. två röda julstjärnor har införskaffats till skjutpartiiet och de är redan upphängda. Nu skall det bytas kuddar och dukar. Belysningen har kommit upp och nu skall den bara tändas också.

Jag hoppas att julstämningen får infinna sig sakta och lugnt. Iår tänker jag inte stressa den på något vis. Det som kommer det får komma. Maken jobbar natt hela julhelgen så julen blir så minimal som möjligt.

i helgen sjunger loppan julsånger på Hallarna och på söndag är det 1a advent. Så lite julstämning får allt inmundigas.

grön gazpacho

Ingredienser

1 vitlöksklyfta
4 salladslökar
1 gurka
1 grön paprika
1 grön chili
1 avokado
3 dl vatten
65 g babyspenat
1 knippe persilja
1 kruka basilika
2 msk äppelcidervinäger
saft av 1 lime
1 dl olivolja
salt och peppar

Skala och hacka vitlöken. Skär av blasten och botten på salladslöken och skiva den.
Skär gurkan i bitar. Ta bort stjälk och kärnhus från paprikan och chilin. Dela avokadon och gröp ur köttet.
Mixa grönsakerna med vatten, spenat, persilja och basilika. Smaka av med vinäger, limesaft, olivolja, salt och peppar.
Ställ kallt i några timmar, gärna över natten.

Tips på garnering: Grillade räkor, pilgrimsmusslor, grekisk yoghurt och avokadoolja.

receptet kommer ifrån 56kilo.se

pinterestbesatt?

Den ena anslagstavlan efter den andra skapas. Det är allt från tema poolbygge till växthus, planteringar och DIY blomlådor och poolbarsbygge. Allt allt med tema trädgård letar sig in i mitt sinne.

Jag vill bygga allt. Helst nu. Inte i vår när tid och väder är mera medgivligt utan nu, nyss. Igår. Men de är så fina, alla de hemma byggda växthusen, inte för att de ser ut som mitt som aldrig verkar bli klart.
det är som om det ligger ett magiskt skimmer över pinterests alla bilder. De verkar liksom aldrig kunna bli dåliga. Även det snea o vinna ser rätt och charmigt ut. Helt plötsligt kommer jag på mig själv att vilja genast hammar loss på en verkstadsbodsskjulmodul av mina gamla pallkragar. Upphöjda odlingslådor med mina gamla fönster som lock. EN utedusch till poolen och stensättning ner i backen. Allt ser lätt och smidigt ut. Säkerligen mycket lättare och smidigare på bild.

Jag är en sådan klassisk, falla för bilden, person. Som lätt skulle köpa varenda DIY tidning för att få den perfekta känslan. Som går igenom bild efter bild efter bild och undrar hur svårt det kan vara egentligen och varför i hela friden jag inte börjat innan. EN sådan som tror på att bara jag bygger/fixar/gräver/ordnar så kommer min trädgård/mitt hem bli som en inredningstidning och lyckan är gjord.

Vi får se vad det blir tillslut. Men jag hoppas iallafall att det skall bli något av alla de tankar om projekt jag helst vill sjösätta igår.

trötta fredagen

En vanlig känsla.

Att liksom landa där i soffan på fredagskvällen. Ofta helt slut. Icke mindre så idag. Det har varit en lång vecka. När jag menar lång så tänker jag på attdet har varit långa dagar iväg från hem och barn. Både tisdagen och onsdagen var jag borta på kvällen, en föreläsning på tisdagen och höstmöte i barnmorskeföreningen på onsdagen.

Lägg till lite övertid på jobbet både igår och idag så har ni min dagsform här och nu. En dos brinnande fötter och smärtande bäcken så är känslan av kväll total..

utebelysning

I går bad jag maken att ta fram utebelysningen till framsidan. Han är ledig och då tyckte jag att det var en bra ide att ta fram den redan nu. Det är en speciell känsla när belysningen kommer fram och sätts upp. Både belysningen på framsidan av huset och den på baksidan.

Längs framsidan av huset och garaget har vi vita ljusslingor. De hänger i vindskivorna och lyser upp ännu bättre nu när huset är vitt istället för gult. På baksidan har vi en röd ljusslinga, eller tja egentligen flera röda ljusslingor, som går längs hela loftgången och trädäcket. Det lyser också upp fantastiskt vackert.

En efterlängtad tid på året där dessa ljus behövs så starkt. Också en tid där det byggs upp stämning inför julen och dess festligheter. Snart är vi där.

I år måste jag lära mig och fokusera på det viktiga. Att vi som familj har en avslappnad och mysig tid tillsammans. Inte stressa upp över allt som inte hinns med. Årets mantra.

Så 2019.

här är vi nu

sitter och går igenom lite gamla blogginlägg. Ibland är det en skön känsla att gå igenom sin historia. Det är en av de stora anledningarna till att jag en gång började med bloggen. För att minnet kan vara så opålitligt. Framför allt när det gäller tidsaspekten.

Hamnade på ett inlägg där jag hade skrivit om mina tankar inför renovering. Allt som jag då hoppades på att vi skulle få gjort. Vi väntade länge länge länge på att få besked från banken. Allt för länge. SÅ länge att jag tillslut blev jättefrustrerad och maken blev arg.

När jag läser om tankarna för renovering. Hur jag längtade där och då efter att få vissa saker gjorda. Badrummen. Speciellt duschen i källaren som verkligen var megaäcklig. Toaletten på ovanplan. Där det mesta var original från 1976 när huset byggdes. Att få in en kamin. Nya fönster och ett skjutparti. Öppna upp. Uterummet. Fasaden med dålig panel, nya vindskivor. En pool.

Nu är vi där. Jag sitter i ett färdigrenoverat vardagsrum med en fantastisk utsikt från nya fönster. Ett fint skjutparti ut mot altanen. Nytt och fräscht uterum. Jag känner värmen ifrån kaminen som vi eldar i en kväll som är november kall som denna. Hela huset har fått en uppfräschning i om nya fönster näst intill överallt. Endast fönsterna i kuporna, mitt sovrum och loppans, och i källaren som sitter svårare till i betongväggen är kvar. Huset är målat vitt. Vi har ersatt den dåliga panelen med ny på både hus och garage och nästan allt är målat. Resten får vi måla till våren när vädret tillåter.

Det är både skönt och konstigt att sitta här och känna att allt det där vi tänkte, längtade efter och planerade för är här. Mer eller mindre färdiga med allt. Iallafall det som vi kan göra nu. Målningen är det vädret som sätter P för. Annars är det poolen och trädgården kvar. Den som kommer nästa år. Poolen alltså. Den kommer i slutet på mars, början på april, och då får vi fixa till resterande. Gräva klart innan den kommer. Ordna bärlager och en kranbil för att lyfta ned den. När den är på plats skall den kopplas in, hål fyllas igen, fyllas på och så skall vi bygga trädäck. Efter det är det att återställa trädgården runt om kring.

Tänk om ett år sitter jag kanske här igen och ser tillbaka på allt vi längtar efter att färdigställa nu. En rätt häftig känsla. Det är på gång.

barnmorskekongress

Vilken underbar dag. Den var visserligen lång och jag vart bra trött i kroppen när jag ganska så sent på kvällen landade igen i soffan hemma. Blev hämtad av min kollega på morgonen ca 5.40, vilket egentligen är samma tid som jag brukar ge mig upp och iväg, på väg till flyget.

Flyg till Stockholm, buss från Bromma till stan och en promenix till hotellet. Där mötte vi upp andra barnmorskor från alla Sveriges hörn för årsmöte. Exakt på dagen ett år efter att vi satt däruppe och röstade för att Svenska Barnmorskeförundet skulle bli ett självständigt fackförbund. Ett historiskt möte. Det kändes stort att vara där då och det känns stort att vara där nu idag. Många av de andra barnmorskorna känner jag igen ifrån den fackliga grundkursen som jag gick i maj.

Det är otroligt inspirerande att möta så många engagerade barnmorskor från landets olika regioner. Både från förlossningsvärlden och ifrån kvinnohälsovården som jag tillhör. Jag känner mig stärkt av dessa möten.

Dagen avslutades med bubbel och snittar för att fira att det första delmålet, dvs att vi i förbundet skulle vara 2000 medlemmar är nått med råge. över 2200 medlemmar är det idag och det fortsätter att rulla på.

Sedan promenad, buss och flyg hem till halmstad

Känner mig som en stolt barnmorska idag. Så mycket kraft och engagemang

kallare ute

Den tiden har kommit nu. Det märks så tydligt på morgonen när jag sätter. mig på cykeln för att bege mig till jobbet. Mörkret håller i sig längre och längre. Det är riktigt kolsvart på väg till jobbet och de allra flesta dagar är det näst intill lika mörkt när jag beger mig hemmåt på eftermiddagen/kvällen.

Det är en väldigt dubbel känsla. Både jobbig på så sätt eftersom det inte finns så mycket dag kvar i slutet på arbetspasset. det mörka förföljer en på så vis att det är mörkt när jag kliver in på jobbet och det är mörkt när jag går därifrån. Den positiva sidan är att det är skönt att komma hem till ett hus fyllt med ljus och värme. Ibland även en brinnande eld i kaminen. Känslan av att lägga sig på soffan med en varm filt efter en arbetsdag är väldigt mycket behagligare när det är mörkt ute

Nu i mitten av November är det fortfarande en del tid kvar innan det vänder och blir ljusare. Men det känns mest positivt eftersom det är på väg mot ljusare tider i form av alla vinterns och julens lampor och värme. När sedan väl den tiden är över och vi har landat in i det nya året så känns det i hela kroppen att det har vänt. Sedan ligger allt det fantastiska med våren och den spirande grönskan när allting återigen väcks till liv.

Något att längta efter i all denna kyla och mörkret.