orkar inte

det har varit på gång länge nu. Kommit och gått. Lite feber, lite halsont, snörvel och hosta. Men det var först nu som det bröt ut.

varm trött och orkeslös. Inte alls det som jag känner mest för en ledig helg. Det som nästan är det värsta är att det är ofta i detta sammanhanget är det faktum att när jag egentligen orkar som minst får jag som mest idéer. Sådana där som jag bara skulle vilja genomföra bums och på direkten.

Istället ligger jag på soffan och tjurar ikapp med hostan och snörvlingarna. Frustrerande vila, inte som den söndagsvilan som kommer efter en lyckad lördagskväll, en middag med litet för mycket vin, eller mycket härligt trädgårdsarbete. Den där soffvilan som gör söndagen till en god söndag istället för att bara försvinna i en dimma av tid som känns sämre använd.

Men det är så det är. Orkar en inte så orkar en inte. Det är länge sedan jag var “sjuk” på detta viset. Ont har jag ofta men inte förkylningens kranka blekhet. Orkeslöshetens interno eller host och snörpningarnas serenad.

Uttråkad är bara förnamnet.

svårt att sova

återigen lördag morgon och jag kan inte sova. vet inte riktigt om det är pga att kroppen inte vill som jag vill eller om det är gårdagens allahjärtans dags drink som spökar. Min kropp är inte så förtjust i alkohol numera. det behövs inte alls mkt för att få en negativ reaktion som gör det svårt att sova.

tyvärr är det inte lika fint väder idag som det var igår. Den blåa himlen är bortblåst och hela utsikten har antagit någon slags form av gråvitischig ton. Nyss överröstade ljudet från ösregnet utanför alla ljud inne i vardagsrummet.

Alla i huset sover fortfarande utom möjligtvis tonårsdottern som jag tror är den som gör massa ljud på ovanvåningen.

själv har jag nu lagt mig på soffan med datorn knäet och tittar på buying and Selling. Alltid bra att få lite inspiration och kroppen vill inget annat. Det är en dubbel känsla attt både inspireras och frustreras över allt som jag skulle både vilja göra och orka med . Det är inte riktigt den jag som jag är van vid och det är svårt att acceptera. Även om det gått nu 2 år och tre månader sedan cykelolyckan som tog i från mig mycket av det som var/är jag.

en fot i våren

Idag kom jag hem lite tidigare än vad jag egentligen brukar. Slutar i vanliga fall tre på fredagar men idag jobbade jag in lunchen och därefter gick jag hem kvart över två då jag hade gjort mina timmar för dagen.

Himlen har under hela den ljusa delen av dagen varit så där härligt klarblå och jag bara längtar ut. Väl hemkommen kunde jag inte hejda mig. Ut ut ut, ut i ljuset och vårkänslan. Mot nya äventyr.

jag började med att titta över stensättningen på framsidan som jag jobbade med förra helgen när det var fint väder. Hämtade sten från baksidan för att fylla på framför huset. Med två spanar satte jag mig framför rhododendron busken på baksidan förr att fylla på. Vid utgrävningen av poolhålet så harr jag förvarat en stor del av den sten som grävdes upp bland annat där. Nu blir det perfekt att använda för att fylla på på framsidan.

Men det var en konstig känsla. När jag cyklade till jobbet i morse var det frost överallt. Iskallt. Nu när jag kom ned på baksidan så var större delen av gräsmattan frostnupen.

Så där satte jag mig på en pall med ena foten på den frostbelagda gräsmattan i februarivintern och andra foten på andra sidan i vårigaste känslan med knoppande och utslagna gula vildvuxna blommor.

en dubbel känsla. Speciellt nu när det skall regna hela den kommande veckan 🙁

lite annorlunda

För flera år sedan minns jag att det var flera stora bloggar som uppmärksammade detta med köpstopp. Att minska konsumtionshetsen och använda det som redan finns. Jag vet att jag hängde på under ett par månader och fick lite nya insikter om hur mycket jag faktiskt konsumerar kanske helt i onödan. I år är köpstoppet egentligen av rent ekonomiska skäl. VI har spenderat för mycket pengar på renoveringen av huset och har inga buffertar kvar vilket innebär att vi nu måste strama åt.

Tanken är att använda upp det som redan finns. Att inte köpa något nytt när jag inte måste. Använda pengarna på det som behövs för att färdigställa. Det känns ändå bra och har gått över förväntan. Två månader kvar så är alla fönsterna avbetalda och det skall bli skönt. Fönster är dyrt 🙂 Speciellt om du vill byta ut i princip alla fönsterna på ett trevåningshus.

Svårast har det varit i stunder det känns som om du missar ett “fynd”, prissänkta saker som annars snabbt hade fått följa med ned i kundvagnen och tas hem. Hushållsartiklar verkar vara min svaghet. Att jag är förtjust i glas är inte direkt någon nyhet. Den förkärleken har jag haft sedan unga år och många många loppisbesök med min farmor som barn.

Men trots att det sugit i fyndtarmen och ryckt i glasgenen har jag stått pall. Enda köpen jag har gjort utöver mat och hygienprodukter är nya byxor till dottern som växt ur sina och nytt mobilskal av rädsla för att tappa den och då behöva spendera mer pengar pga att den var oskyddad.

Men jag känner mig så udda när jag tittar runt på bloggar, facebook eller reportage. Alltid något nytt, något fräscht och trendigt. Inköp, resor eller annat kostsamt. Har ingen avundsjuka. Unnar alla att uppleva och njuta. Mer att jag undrar hur alla har råd. Själv tjänar jag okej. Maken har även han ett okej jobb även om mycket pengar går åt till hans pendling till jobbet som är orimligt lång egentligen. Vi har ett hus som kanske är lite större än vad vi behöver men vi ger inte mer i månaden för detta än för det lilla rosa bostadsrättshuset som vi bodde i innan. Vi har inga dyra vanor annat än mat. Festar inte, dricker inget kaffe, sällan alkohol och brukar ingen tobak. Båda arbetar heltid och de tre barnen har inga märkeskläder.

Antagligen är det alla de där små sakerna som gör det. Skillnaden. Min tanke är nu mer 2020 och köpstoppet skall komma mer i fas. Bli av med småkostnader och bara se till att spara till det som glittrar. Dvs ha saker omkring mig som betyder någonting. Hellre få dyrare saker som sparas ihop till av kärlek eller arvegods. Saker som tas till hjärtat behöver heller inte vara dyra. Eftertanke är bra och jag stannar mig själv oftare nu för att tänka efter vad jag behöver och inte behöver.

Jag har insett att jag är väldigt lite yta och mycket mer eftertanke.

tack för detta.

en trasig helg

v6 – garderobsrensning

säsongsanpassa, rensa ut trasigt, för smått och oanvänt. skänk eller lämna bort

Så säger lyckornas årskalender och det var tanken att detta skulle hända i helgen. Riktigt så blev det inte. Istället blev det en utelördag som var härlig. Jag gav mig ut efter att ha hämtat mellankillen ifrån träningen och var egentligen inte så sugen på att göra något speciellt. Tänkte ta det som det kom någon timme eller så. Det slutade med att jag var ute så länge att mörkret började sänka sig och fötterna var iskalla. Jag fick gjort en hel del på framsidan. lagt ny markduk under stensättning och hämtat ett par spannar med sten ifrån trädgården.

Därefter gå in, laga mat till barnen, baka en kaka med mellangossen, äta kaka med barnen och sedan ligga på soffan och titta på mello. En fin dag helt klart.

Straffet kom idag. Ont, seg trött. Ingenting är unjefär vad jag orkade med fram tills ikväll när jag gjorde kvällsmat till kidsen. Visst jag har varit med Loppan i kyrkan när hon sjöng med kören. hämtat och lämnat mellankillen på konfirmandlektion och snabbt sprungit inom affären. Men annars… bara soffa. När jag tänker efter så är det ofta så här. Dagen efter jag ansträngt mig så är jag slut som artist. Fysiskt men även känslomässigt.

Det värsta är då att söndagen blir den där trasiga dagen där jag inte får gjort hälften av vad jag tänkt. När jag inte fått gjort vad jag tänkt så blir känslan inget vidare. Idag har typ hela kroppen bråkat med mig. Yrsel, trötthet, somnat till på soffan på eftermiddagen ( händer inte speciellt ofta) trött och ond rygg.

Tänk att livet snabbt kunde förändras. Från att ha varit en sådan person som orkade med det mesta och alltid tog för sig och gjorde nya saker till känslan av att vara trasig. Att inte ha en kropp som hänger med. Inte kunna gå en långpromenad. Allt detta för en annan person cyklat rakt in i mig som flyger av cykeln och landar på rygg/bäcken och vips. En helt annan kropp.

nu skall den trasiga kroppen få lägga sig i sängen och lyssna till blåsten utanför. Ciara drar in över västkusten.

Silviakaka

3ägg

3dl socker

3dl vetemjöl

2,5 tsk bakpulver

1,5 dl kallt vatten

kräm

150g smör

1,5 dl socker

2,5 tsk vaniljsocker

2 äggulor

sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i det kalla vattnet. Blanda mjöl och bakpulver och vänd försiktigt ned i äggsmeten så att inte fluffigt försvinner. Klä en långpanna med bakplåtspapper. Grädda i ugnen i 15 minuter.
låt kakan svalna.

smält smöret i en kastrull, häll i socker och vaniljsocker och rör runt så att det smälter. Tag från plattan och låt svalna lite. Vispa ned en äggula i taget. Ställ tillbaka kastrullen på plattan på medelvärme och värm upp under omrörning tills såsen tjocknar. Den får inte koka för då koagulerar äggulorna.

låt krämen svalna men inte bli helt kall och bred ut den över kakan och strö på kokos.

februari kommer med

Ännu mera vårkänsla!

I förra veckan stod det på väderappen att det skulle snöa idag och i morgon. Men redan igår stod det klart att det inte skulle bli snö utan till att börja med sol på himlen ett par plusgrader och senare på kvällen regn.

Dagen höll vad den lovade och jag unnade mig en burgare från donken till lunch och sitta vid Nissan som flyter genom staden. En bänk med utsikt. Det blev visserligen lite väl kallt när några moln skymde solen efter en stund. Men det var helt klart värt det.

Våren. Kom nu. Jag väntar och längtar.

det börjar att skymma

Efter en dag med blå himmel och flera timmar spenderade i trädgården med lätt kyla, lite vind och en del sol är det skönt att komma in. Jag har lyckats med det jag hade företagit mig nämligen att göra färdigt stensättningen och så var jag en sväng på biltema och köpte fyra stycken jordankare till staketet.

Himlen är fortfarande i flera nyanser av blått men ljuset avtar sakta och försiktigt. Jag märker att skymningen kommer lite senare för varje dag som går. Dagen knappar in, minut för minut, sakta men säkert är vi på väg mot den ljuva vårtiden. Nu vill jag stanna upp en stund och tänka över allt det fina som kommer. Ta in varje dag som om den vore det enda just nu.

visst kommer det komma mer regn, regn och regn, säkert lite grått och kanske lite snö. Men det är ändå bara vinterns sista ryck för att hålla fast.

Idag har jag lagt de sista stenarna på stensättnignen under trädäcket. Passade på att utöka med två stenar på höger sidan då den såg lite liten ut. Men nu är den klar med endast lite sandsopning kvar. Det får dock göras i flera omgångar då sanden behöver torka till och ramla ned i alla springor och hål. Fyra stycken jordankare har jag införskaffat och bankat ned. Naturligtvis så ser det inte så rakt ut för tillfället då stolparna inte är iskruvade ännu men jag är jättenöjd med min insats. Är det någonting som jag lärt mig de sista åren så är det att inte vänta. Jag har klurat, googlat, sökt runt och försökt hitta information om hur göra saker på bästa sätt. Exempelvis som när jag skulle måla huset. Ändå fegade jag ur och lät det ta massa massa år. Något som jag idag kan störa mig lite på.

Nu är det bara att köra. Tuta och kör. Iallafall med trädgården. Det som blir fel där eventuellt går för det mesta att åtgärda.

20200202

en rätt häftig dag egentligen. Iallafall om man ser till datumet som blir det samma framifrån som bakifrån.

Något annat som är bra idag är vädret. Igår regnade det mer eller mindre hela dagen och när det inte regnade så kändes luften ändå blöt och fuktig. Att mötas av blå himmel och vindstilla känns hur bra som helst.

När jag tittar på lyckornas årskalender så ser planen ut så här:

v5 – köket del 1

tvätta ur skåp och lådor. rensa och organisera, slänga för gammalt, rensa skafferi

och ja, visst behöver köket sig en omgång. Men jag kan ändå inte låta bli att först ge mig ut i trädgården när nu vädret är så oerhört tillåtande. Det går helt enkelt inte att inte gå ut när vädret tillåter. Större delen av veckan har det regnat och varit blött

när ryggen protesterar

efter en höjning av medicindosen har jag haft oförskämt bra dagar. Tills nu. I samband med de bra dagarna så drog jag ned på både panodil och Iprendosen eftersom de helt enkelt tog slut och nu betalar jag priset för detta. Ryggvärk, mensvärk, värkande ben, höft och fötter. Inget roligt alls men jag vägrar låta det hindra mig.

Idag skulle det först regna hela dagen enligt väderprognoserna. Morgonen var tuff trots att jag sovit mer än vad jag brukar. Somnade med värk och vaknade likadant. Spenderade större delen av dagen i soffan tills jag fick fullständigt tuppjuck. På med dubbla varma strumpor, dra på sig fleecetröja och rejäla handskar och stappla ned i trädgården.

två timmar går fort och jag spenderade vartenda minut fram tills att solen lämnat himlen och mörkret sänkt sig så pass att jag inte längre såg skillnad på stenarna jag plockade för att lägga under trädäcket. Trots allt lyckades jag att få till det mesta. Det saknas bara några få halva rader innan stensättningen kan kallas klar och de tänkte jag fixa till imorgon om ryggen tillåter. Just nu är jag inte helt säker på att den gör det. Hela kvällen har den bråkat med mig.

Ute i trädgården går det långsamt långsamt framåt. Jag har jämnat till och lagt en större stenläggning under det stora trädäcket. Den är nästan klar. Framför och på sidan skall det komma upp staket och framför staketet på sidan så skall jag plantera tre bambuväxter som på sikt skall få växa sig stora och fina och skärma av trädgården lite.

men först skall jag kasta min ömma kropp i sängen ett par timmar och hoppas att den skall tycka mer om mig imorgon