kallare ute

Den tiden har kommit nu. Det märks så tydligt på morgonen när jag sätter. mig på cykeln för att bege mig till jobbet. Mörkret håller i sig längre och längre. Det är riktigt kolsvart på väg till jobbet och de allra flesta dagar är det näst intill lika mörkt när jag beger mig hemmåt på eftermiddagen/kvällen.

Det är en väldigt dubbel känsla. Både jobbig på så sätt eftersom det inte finns så mycket dag kvar i slutet på arbetspasset. det mörka förföljer en på så vis att det är mörkt när jag kliver in på jobbet och det är mörkt när jag går därifrån. Den positiva sidan är att det är skönt att komma hem till ett hus fyllt med ljus och värme. Ibland även en brinnande eld i kaminen. Känslan av att lägga sig på soffan med en varm filt efter en arbetsdag är väldigt mycket behagligare när det är mörkt ute

Nu i mitten av November är det fortfarande en del tid kvar innan det vänder och blir ljusare. Men det känns mest positivt eftersom det är på väg mot ljusare tider i form av alla vinterns och julens lampor och värme. När sedan väl den tiden är över och vi har landat in i det nya året så känns det i hela kroppen att det har vänt. Sedan ligger allt det fantastiska med våren och den spirande grönskan när allting återigen väcks till liv.

Något att längta efter i all denna kyla och mörkret.

trött 44 åring

kolsvart ute. Klockan har för ett tag sedan passerat midnatt och alla i huset sover utom jag. Jag är en trött 44 åring som är si så där lite kantstött. Fötterna värker. Kroppen är så där lagom otymplig och klumpen i magen av frustration över allt som inte hanns med finns kvar. Den är visserligen inte lika stor som vanligt. Idag tillåter jag mig själv att vara ofärdig. Att bara vara känslostyrd och göra precis det som passar för stunden.

Något bra skall en väl ha ut av att ha födelsedag.

44 jordsnurr.

Höstar, vintrar, vår och somrar har passerat förbi. Jag är tacksam över att fortfarande vara med. Att ha möjlighet att göra livsplaner. Att genomföra dem. Jag tänker mycket nära jag sitter här vid bloggen på allt som vii har ändå hunnit med i år. Renoverat båd på in o utsida. När jag numera cyklar upp på gatan där vi bor så möts jag inte längre av gult och brunt utan ett vitt hus som stirrar tillbaka mot mig. Det är vackert och trots att det bara har gått månader så har jag redan glömt och förpassat bilden av hur det såg ut innan någonstans långt bak i minnesbanken.

I min trädgård är det ett stort hål. Det har jag grävt på i flera år. Men nu är det på riktigt. Poolen är beställd och kommer i mars/april för att då sättas på plats. I sommar kan vi åter bada i trädgården. Det finns också möjligheter att färdigställa en massa annat på baksidan. Som jag har längtat efter det. I februari är det åtta år sedan vi tittade på huset för första gången och förälskade oss i möjligheterna. En hel del finns kvar sedan dess men mycket är annorlunda. Jag tror inte de som byggde huset skulle känna igen sig så mycket om de kom hit nu.

44 varv runt solen. Jag är inte samma som jag var. Men jag har varit med om mer. I år tog sonen studenten. Minsta barnet blev tonåring. Jag blev en morgondagens ledare. Jag har goda vänner som jag älskar att skratta med. Jag lever på en trygg plats med mer än nog av mat i magen och kläder att ta på mig. Det är väl egentligen mer än vad en kan begära.

Om ett år är jag nu närmare 50 än 40. Vad skall jag fylla de åren med för utmaningar? Jag ämnar iallafall att försöka.

så mycket ofärdigt

Jag vet. Jag är en sådan som påbörjar saker och har sedan svårt för att slutföra dem. Hur mycket jag än önskar så är jag en projektstartare och skulle verkligen behöva en projektsavslutare vid min sida.

Vart jag än tittar här hemma så ser jag projekt som jag påbörjat och inte slutfört. Ändå kan jag inte låta bli i tanken att genast gå igång på nästa grej. Nya projekt och roliga kreativa nya idéer.

Idag unnar jag mig att fixa lite här och var jag känner för. Det kan också vara skönt att tillåta sig. Det som känns roligast och kreativast. En annan dag får jag piska mig till att slutföra alla Phd som jag startat idag och alla andra dagar. Men den dagen är inte idag.

älskade lilla

Så är vi åter här. Dagen innan din födelsedag.

En av de stora faktiskt. För imorgon fyller du tonåring.

Älskade lilla prinsessa. Nä du är inte speciellt liten längre. Det har du helt rätt i. I år blev året då även du växte om mig. Du har alltid satsat hårt för att komma ikapp din bror och när han blev längre än sin mor tog det inte många månader innan även du blev det samma.

vid denna tiden för 13 år sedan så hade inte första värken kommit. Inte en enda känning. Precis som idag var det en kall dag. VI hade gått en långpromenad innan och matat fåglarna vid Nissans strand. vi väntade alla otåligt. På dig.

Och så kom du. Med fart och vilja. En snabb förlossning och snabb hemgång. Dig mot mitt bara bröst. Varm och ångande kom du ut och blev älskad där och då. Från första stund.

I år blir du tonåring. Min lilla älskling.179 cm lång och den sista i skaran att växa om sin mamma. Idag har vi varit och spänt din tandställning som du nu haft i 6 veckor. Du sköter den jättebra och kommer att få fina och jämna tänder. Själv förundras du mest över att andra säger att du är söt med din tandställning. För mig är du alltid söt. mitt hjärtas fröjd och glädje.

Du går nu i sjuan, fortfarande i musikklass, fortfarande ambitiös och näst intill överpresterande. Du vill så gärna göra bra ifrån dig. Ibland önskar jag att jag kunde få dig att lugna ned dig. Att inte kräva så mycket av dig själv hela tiden. Så att du skulle kunna känna att du är helt okej precis som du är. Att du är allt redan. Allt, precis allt.

Jag är stolt över dig. Mitt fina hjärtebarn. Du gör mer än vad du behöver och har ett stort hjärta som vill andra väl. Samtidigt som du bryr dig om och tar hänsyn till andra så har du dina planer utstakade. Du är ambitiös och noggrann. Vill göra rätt.

Hur kunde jag ha sådan tur? Att få dig i min famn och gå bredvid dig en bit på vägen. Det är en ära.

Du tränar fortfarande två gånger i veckan. Har det näst högsta bältet en ungdom kan få. Gitarr lektioner, kör och teensgrupp tar upp din fritid . Du pysslar, ritar, målar, snickrar . Alltid kreativ. Just nu är ditt sinne inställt på att bli arkitekt. Jag bryr mig inte om vad du blir/väljer för yrke mitt barn. jag bryr mig om hur du mår.

jag är så stolt att vara din mamma.

Grattis imorgon på din 13e födelsedag älskling.

Din stolta mamma

höstlovets första dag

En vacker dag. Kallt men klart. Blå himmel med lite sol trots kylan som går igenom märg och ben. Eller iallafall igenom mina trädgårdshandskar när jag efter hemkomst från jobbet ställer mig och fixar lite med stensättningen på framsidan. Vill så gärna bli klar. Tyvärr är det lite för kallt för att fixa allt på en gång. Meningen var att allt skulle blivit klart sedan länge men livet gör inte alltid som en vill.

iallafall inte när det gäller väder och stensättningar. Ingen kan iallafall klaga på vatten tillförseln till grundvattnet i höst. För blött har det varit stor del av tiden.

Klockan närmar sig tio och det är helt mörkt och tyst i huset. Maken jobbar natt och har för en timme sedan begivit sig till jobbet. Största sonen har skrivit tenta idag. Sin första tenta på högskolan. Han kom hem och såg nöjd ut så jag anar att det har gått bra.

De två yngre tränade vid sextiden och landade sedan snabbt och kort i köket för att hämta och få i sig mat. Det är iallafall garanterat att en ser dem när de är hungriga.

Nu hörs de inte alls. Anar att de lagt sig vilket jag också borde göra. Mina fötter värker och bränner som tusan. Ett tag så att jag behövde profylaxandas för att klara av det. Inge bra. Så trött på dessa fötter. Hade det bara varit smärtan i bäckenet hade jag stått ut mer. Men dessa brinnande, svidande, kalla, stickande domnade och läskiga fötter är mer än vad jag har lust ens lite med.

Imorgon är det andra dagen på lovet. Hoppas på bättre fötter då.

Nu är det ensamt och tyst. Inte ens två är på så det enda jag hör at knaprandet på det egna tangentbordet. Trött är jag med. Så nu blir det sova som tusan.

nästan klar

då pratar jag om framsidan. Stensidan eller vad den nu skall kallas. För nu har jag tagit bort mer eller mindre allt gammal sten och grus. Varit och köpt ny markduk som skall läggas på plats och därefter skall den avsköljda stenen komma fint på plats.

jag drog med maken ut med ett klämkäckt ” om vi nu bara hjälps åt med detta så kommer vi att bli färdiga idag och det är väl skönt”. Dröm om min förvåning när han höll med, tog på hatt och rock och gick ut. Dock höll inte den positiva överraskande varma känslan i sig så länge, allt “det är kallt ute” “när skall barnen hämtas” ” det regnar ju” tog död på det mesta och efter en liten stund när första regnskuren kom så tog han chansen och smet in. Morr. Skuren höll inte i sig så länge utan innan jag hade hunnit plocka bort allting så var det uppehåll igen och bara att fortsätta.

Nu är näst intill allt rensat iallafall. Så imorgon när jag kommer tidigt från jobbet och väderappen iallafall säger att det skall vara uppehåll. Så skall jag ägna resten av tiden den dagen till att göra klart det sista. Rensa bort lite sten och grus, lägga ny markduk för att sedan återfylla med sten.

Därefter är det klart. Eller ja, så klart som det kan bli eftersom det verkar vara ett totalt evighetsarbete att rensa stenarna från löv. Måste nog förbjuda alla i grannskapet att ha lövträd då det verkar som om halva Snöstorps höstlöv har bosatt sig ibland mina stenar.

Men jag ser iallafall fram emot resultatet. Sedan har jag inga höstprojekt kvar på utsidan som kräver så mycket muskelkraft. Kanske jag hittar på något litet om vädret tillåter. Annars är det bara bling och dekoration som gäller. Samt inomhus fix fram till mars. Sen kommer poolen. Då är det full fart i trädgården igen 😉

Ser fram emot 2020

godmorgon

Ja faktiskt. Det händer tyvärr inte så ofta. men för första gången på typ snart två år vaknar jag näst intill utvilad. Efter en jobbig vecka med mycket ont, mycket övertid, allt för mkt att göra. Men jag hade glömt bort hur det känns att vakna så här. Att faktiskt orka. Att känna sig pigg på att påbörja dagen med allt vad det innebär.

Lördagen innebär även träning för barnen. redan klockan 11 skall de vara på plats. Där efter passar vi på att handla och fixa. Ikväll kommer det nämligen gäster. Vi lagar oktoberfest mat i form av tyska korvar, knödel och schwinehaxe. Lite knackig äppelpaj på det och saken är biff.

Jag hoppas innerligt att orken håller i sig hela dagen. En kan väl få hoppas?

nästan klar utsida

Ny panel, nya fönster, plåt på plats och även träinramning. Garaget har nytt trä, ny färg och ny lampa. Bara småfix som saknas.

Lite av träinramningen behöver mer färg och den är för tillfället slut.den gamla plåten mellan teglet och träpanelen behöver målas om och lite av tegelväggen behöver en omgång färg till. Samma med grunden.

Huset ser så otroligt mycket finare ut. Fräschare. När jag kommer cyklande uppför backen på väg mot lyckorna så ser jag inte längre det smutsgula utan ett vitt hus med mörkgrå inramning. Som om det aldrig någonsin varit gult alls. Det gör mig glad.

Nu skall vi bara komma på ett sätt att måla den sista träpanelen på andra delen av huset hela vägen upp i nock. Med min svindel lär det inte bli enkelt.

stensättning

bah.

Den verkar aldrig bli färdig. även om jag lagt en hel del tid på den nu i helgen. Sten efter sten efter sten. Det rensas och flyttas och tvättas men aldrig tar det slut. En liten liten bit i taget. jag gräver ur, flyttar mer sten, jämnar till, lägger ny markduk och ordnar.

Sten efter sten , små, lite större och de där pyttesmå. Alla rensas sköljs av och flyttas. De kommer inte att räcka på långa vägar. Därför hämtar jag spann efter spann full med sten nedifrån trädgården. Som tur var har jag sparat massor från utgrävningen nere i trädgården där poolen skall vara. Det är bara jobbet med att bära upp den som jag inte riktigt ser fram emot.

Men jag längtar efter att se det färdiga resultatet.

Till våren. När allt är klart och det blommar fullt med grönskande runt om kring. När det bara är finliret kvar. Det längtar jag efter.